Barnen på min praktik va så söta när jag kom tillbaka i onsdag, de frågade hur det va med mig och sa att det va synd om min morfar. Barn är så underbara ibland.
Jag och min handledare kom på att jag bara har en vecka kvar. Jag kan inte förstå vart dessa 5 veckor tagit vägen. Min handledare sa även att hon tyckte jag var mer som en arbetskamrat än en student och det är alltid kul att höra:)
Jag har fortfarande inte börja skriva på mitt arbete men William har lovat att hjälpa mig skriva. Vi måste bara göra det innan nästa helg. Då åker nämligen William tillsammans med hans pappa till turkiet i en vecka. Jag hoppas de får koppla av och får massa sol.
Nä nu borde jag börja packa. Åker på en Wekend i mon till Stockholm. Behöver ju inte ha så mycket med mig men lite ombyten är alltid bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar