Turkiet del 2

31 aug.
Denna dag upptäckte vi en ny restrang vid stranden. Där vi hittade en väldigt god tigerkaka med chokladsås på. Mums. (blev en sådan tårtbit varje dag efter detta, mellan lunch å middag)
På kvällen firade man turkis militärdag och det var nog lite mer mat än vanligt. Massa fina skulpturer i frukter, och mycket fins upplagt. Bland annat hittade vi en anskovis tårta som vi vet att Lindas far hade gillar.
På kvällen begav vi oss in till Marmari via strand promenaden. William fick itag i sin vitlök och Linda fick fixat naglarna.

1 sep.
William hittade en vädligt god drink som serverades vid poolen. Vi döpte den till Tutifruti dring och den smakade saft, trots all sprit som va i. Hela dagen tog vi det rätt lungt då vi viste att dagen därpå skulle bli lång då det var utflykt på G. Vi hittade ett träs som liknar våra svenska rör mig ej plantor som man iblnd kan köpa i blomsteraffärer. Vi plockade massor av frön då vi båda älskar denna växt och skall odla fler hemma.

2 sep.
Halv 8 var vi i resturangen för att käka frukost. Ingen av oss var vana att äta så här tidigt så det blev inte mycket till mat. Men dricka fick vi i oss. Kl 8 stod vi klarar uppe vi huvudvägen, å efter en evighet och med en tanke att de kasnke glömt oss kom det en liten minibuss med en av Deturs reseledare och hämtade oss. Vi åkte en bra bit nästan i 1 och en halv timma. Under den tiden fick reda på en hel del om turkiet bla att det betalar 2 % av årsinkomsten / år. Att man en söndag var 4:e år skall hålla sig hemma för då kommer det en man och räkna hur många invånare som finns.
Sedan har de vädligt fräcka varningar för halv väglag när de regnar. Märket ser ut som våra hemma i sverige, för halt väglag men tilläggstavlan är ett paraply.
Sedan inträffade det som vi verkligen inte hade räknat med. Vi krockade.
Vi färdades på en raksträcka, hade grönt ljus. Antagligen trodde traktorn att han skulle hinna före över gatan då han kom från höger, men så blev inte fallet. Vi körde på traktorn i framkant som slungades in i vår minibuss, som i sin tur förflyttade sig i sidled och körde rakt in i en reefug som var juten i betong och minst 3 dm hög. Stenarna la sig. Alt gick väldigt fort och helt plötsligt satt vi på en annan buss med massa danskar. De stannade för att ta oss till ett mer bättre ställe än att stå kvar på vägen.
Linda elelr ja alla var chokade, men Linda tänkte inte riktigt klart, för när några danska killar började fråga vad som hänt och om vi var danskar börjar jag berätta på Svenska. De danska resenärerna satt som frågetecken, å jag insåg att det var nog bättre att William tog dett apå engelska, för Svenska verkade de inte förstå ett skvatt av.
Efter många telefonsamtal till Deturs chefter, polisen och sjukhuset beslutade vi för att avbryta utflykten och ta oss alla till läkare.
Å det var nig den längsta vägen tillbaka vi någonsin åkt, för när vi väl började åka hem började man käna av smärta. En av oss svenskar som va med skadade sig riktigt otrevligt då han flög ner på golvet. Det fanns ju inga bälten.
Väl hos läkaen skulle man skriva i papper om vart man hade ont och ja att börja komma på vad allt hette på engelska var inte så lätt.
Men in till läkare kom vi alla. Läkaren trodde först att Linda fått hjärnskakning och bad mig göra massa olika saker, tex skulle jag krama hans fingrar. Läkaren säger då: "Kramar du mina fringrar nu? tar du i?" Vi fick här konstaterat att Linda inte har någora bra handmuskler. Men det hela slutade med spruta i baken för Lindas del och tabletter, även William fick tabletter.

Uppe på vårat rum låg det sedan en stor bukett med blommor till oss från detur. Underbart vacker. (Denna färdades senre hem och höll sig rätt så bra).
Antingen var det tabletterna som gjorde Linda hel konsigt senade den dagen elelr så va det sprutan. Men sådan frossa, å svamel och likblek som hon blev var det nog tur att vi övergick till iprem dagen efter. Denna kväll la vi oss kl 8 och sov många timmar.

3 sep.
På morgonen när vi vaknar ringer vi till Detur och säger att vi gärna vill följa med på den turkiska afftonen som de anornade speciellt för oss. När vi skall ner till frukosten ligger det ett papper till oss utanför dörren där det står att vi skall träffa detur nere i recentionen för att få pengarna tillbaka. Vi får då även veta att de försökt kontakta oss hela kvällen innan men utan reslutat. Vi bestämmer att vi skall höras av senare om tid för hämtning.
Eftersom man fortfarande var vädligt mör gjorde vi itne mycket denan dagen heller.
Vi var å frågade om medelande i receptionen rätt så mycket och när vi komemr ut från vårat rum för kommer det en lite person med ett nytt brev. Hotellpersonalen måste ha undrat vad det va frågan om eftersom så många sökte oss å så många olika medelanden lämnades till oss.

Men på turkisk affton kom vi, massa fina danser, god mat och magdansare både kvinligt och manligt. Var vädligt trevligt att träffa de som vi varit med hella dagen innan. Vi fick även här reda på att hon som kört traktorn var bara 12 år, så han fick böter för att ha kört utan körkort och för att han körde för ung. De två äldre damerna som satt på traktorns stänkskärnar skadade höften och näsan. De flög rätt så bra.

4 sep
Vi han med att bada några gånger innan det var dags för att packa det sista och invänta bussen som skulle ta oss till flygplatsen. Vi uptäckte efter halv bussresans gång att vi åkte med samma busschaufför som dagen då vi krockade. Vi åkte även förbi stället där vi krockade.
Annars gick flygninga och allt bra, väskorna kom.
Och om man ser på resan så var den underbar med all god mat och allt där till. Så om vi känner varandra rätt kommer vi nog besöka turkiet nästa år igen.